En konsthall under bar himmel ( i Halmstad), sommarklubben “Svenska Musikklubben” `Under bar himmel´ vid Slussen i Stockholm, en roman av journalisten Bo Johansson, som gav sig ut för att vara en uteliggare och missbrukare under ett par år fick titeln “Under bar himmel”. “Ute är inne” heter en jättelik utomhuskonferens i Tinnerö, alltså hållen under bar himmel, det gäller utomhuspedagogik. På ett eller annat sätt vill jag prisa Guds fria natur. Beethoven skrev musiken till sången Guds lov i naturen. Jag kan instämma i den och har många gånger sjungit den solo under min aktiva tid som kyrkosångare. Men storheten, makten och härligheten kan aldrig av människor ges tillräckligt stort uttryck. Bara Gud själv kan i sina ingripanden göra allt det vi skulle vilja, men inte kan och allt det vi inte vill, men som gör oss gott och är av kärlek.
Under bar himmel är alltså en ofta förekommande samlingsrubrik över utomhusevenemang och tydligen ett populärt uttryck, just för att pusha för att vara ute så mycket som möjligt, för det är ju uppiggande, håller en frisk och ger upplevelser av plusvärde, både fysiska och psykiska. Det finns rätt ont om djur inomhus, fåglarna har sitt livsrum utomhus och fiskarna och alla återstående djur är i sitt fria tillstånd ute i naturen.
Evert Taube blev säll av sin polka naturell - Nudistpolka - och såg väl sig själv som i drömmen dansa naken och vara en del av hela den dansande naturen, änglamarken med rådjur och vackra älvor. Mitt i naturen skulle man alltid vara. Just som ett TV-program en gång försökte leva upp till, med frontfiguren Nils Linnman - och Korsnäsgården, som också var en långkörare.
Jag tror det finns som ett ideal längst in hos människan, att leva närmare vind, vatten och skog med kropparna friare att hudandas och bli smekt av själva varandet - men det är förträngt av alla de tidsåldrar som klätt oss mer och mer, samtidigt som ju klimatet blev kallare. Kanske nu när det verkar bli tropisk eller i varje fall subtropisk värme i Sverige det kan uppstå en mera utslagen längtan att bli ett med naturen. Hur svårt det än är att bli det, så är vi det redan i princip och grupper som nudister och naturister har gissningsvis ökat både föreningsmässigt och i sympatiserande syfte. Det är kanske mest de välbyggda ungdomarnas eldorado, vi pensionärer med gubbmagar och gumskinkor ska väl snarare ha lätt hängande kläder med mycket vind i vecken. Huvudsaken att man under bar himmel kan ta del av den underbara himmelen, den som finns i det som inte syns.
Så nu kommer jag till själva betydelsen i rubriken, den jag vill åt: Att vara under bar himmel med Gud, att ha gudsanden Jesus som det enda nödvändiga, med all den nåd och kärlek som därmed omsluter och famnar oss. Under bar himmel är som att ha lämnat allt som binder och samtidigt skiljer oss från närheten till och beroendet av Gud.
Litet grand av denna längtan kan ligga inbakad i många arrangemang där Guds fria natur spelar stor roll för publiktillströmning, uppmärksamhet och engagemang. Väderberoende - OK, men rätt utrustad blir man ju vid regn och blåst ännu mera en partikel i det sammantagna. I storm känner man sig klumpig och svårt distraherad i närvarosinnet, men det finns även gamla och ännu tyngre träd som får lägga rotbenen i vädret i sådana fall. Om ondskan på jorden kunde vända sina rötter uppåt i en väckelsestorm, vore det sköna lugnet efteråt värt priset. Det onda finns ju hos oss alla, mer eller mindre. Men inte friden, tryggheten, vilan i Gud. Den är under bar himmel den allra skönaste smekning av gudomlig vind. Är du i själva verket inomhus, kanske i en sjuksäng, så kan din själ ändå vara som en hind över gröna ängar, drickande i bäckar och källor och med hopp och bönesteg komma så nära Jesu famn att du känner värmen, lyckan och "stillheten"; förtrösta på Honom. Han är Mästaren, Läkaren, Fadern. Du får vara hans barn - under bar himmel, under en underbar andlig himmel, som tar emot dig med glädje en gång, och låter dig stanna i salig evighet hos Gud.

tillbaka till Lennarts Länksida